Två husdjur rikare

Hemkommen efter en fantastisk utflykt i den Åländska skärgården. Efter ett dygns strapats till kajaks, till fots och vid lägerelden så är jag lagom mör för en lugn helg i mina varma zebrastrumpor med ludd på insidan, kaffe och Saltviksliv.



Färden började från småbåtshamnen i Färjsundet. Jag hoppade i en tvåmannakajak med Jenny och så paddlade vi iväg. Hela gänget på 25 personer paddlade, paddlade och paddlade. Matteprovet i fredags var faktiskt nästan mer nöjsamt än kajakpaddlingen kändes efter två timmar, men den tiden ryggen och armarna var intakta så var det roligt. Vi tar i land på en anonym liten holme i slottssundet i Sund, och drog av oss utrustning och korvade oss ur kajakerna. Vi fixade bränsle till brasan, vindskydd och brasgrop och sedan var det matdags. Kakor, korv, ett ägg och macka. Det var socializing vid brasan en bit in på natten och sen gick alla och lade sig. Och jag sov så gott! Det är nånting med luften på landet alltså. I dessa tättrafikerade områdena här i Saltvik är det knappt man ser han den framför sig av alla avgaser.



Ja, jag sov gott, men det var en riktigt obehaglig sak som hände. På morgonkvisten innan gryningen var det något som pillade mig i pannan. Jag satte mig käpprak upp i sängen och såg mig omkring, var helt säker på att det var skogstanten från Blairwitch project. Jag somnade om ändå.


Sedan paddlade vi hem också. Det var blött, blåsigt och därför roligt. Det kändes som Discovery channel där jag gled fram över havet med vattnet sprättandes omkring mig och med vinden rakt i ögonen. Det enda som saknades var ett par flashiga solbrillor.



Nu ska jag packa upp och vädra sovsäcken, och ta farväl av två små kryp som har funnit boplats i mitt skinn. Och sova en stund.



Kram Hej



Elin