Men nu efter ett lyckat år, en jätterolig helg, och efter flera trevligsa besök hemifrå, känns allt "fulländat"... Gud skapade världen. Allt var gott. Det var fulländat.
Att lämna det här stället betyder inte att det försvinner. Varje gång jag hör ljudet av min väckningssignal, känner lukten av pommes frites, äter sushi, känner regndroppar i håret, hör "Stigidilaatio" eller känner det knastra av en mosad snigel under skosulan kommer jag tänka på året här. Känslan kommer alltid tillbaks, åtminstone så länge man rehabiliteras från saknaden.
Hursomhelst: Ålänningar, på torsdag kommer jag hem! Kommer befinna mig på Klinten/ Arken (?) nattetid, och dagtid står jag och ler på Julius café. Ses!
Elin
2 kommentarer:
Oj, tänka sig, äntligen. Om nåra timmar är du här. Välkommen hem! Kramiga hemmahälsningar från pappa!
Men gu vad roligt! när är du hemma? vi måste ses!!
Skicka en kommentar