..i film. Det fanns en tid då jag himlade med ögonen och gav sarkastiska kommentarer. Men nu är jag en sucker för kärleksfilm. Titanic och Moulin Rouge har man kanske släppt en tår för, men nu har vi sett bättre.
Elin rankar sina favoriter:
1: Candy (med Heath Ledger och Abbie Cornish)
2: Pride and prejudice (Kirah Knightley och Matthew Macfadyen)
3: Revolutionary road (Kate Winslet och Leonardo Di Caprio)
"Candy" handlar om hur drogerna för samman två människor och gör livet underbart en tid, för att sedan förstöra allt. Filmen ger en mångsidig bild av vad drogerna gör med en människa, och hur drogernas paradis snabbt förvandlas till ett helvete för missbrukaren. Den slutar på ett helt oväntat sätt, och när eftertexterna började rulla satt jag där helt handfallen, arg, besviken och ställd. Det som stärkte det tragiska i filmen är att en av huvudrollerna spelas av Heath Ledger, som nåt år innan jag såg filmen helt oväntat hade dött av en överdos sömntabletter. Det är mer än en film, det är verklighet.
"Pride and Prejudice" är så romantisk så det finns inte. Knightley gör ett fantastiskt skådespeleri mot en stilig motspelare. Ett vackert kostymdrama med oväntade svängar i handlingen. Gjorde inga djupdykningar i mitt sinne, men den spädde verkligen på prinsessdrömsfantasier om den "rätte" och hur allt, mitt i kaoset, alltid ordnar sig till det bästa.
"Revolutionary road" skildrar en 50talsmiljö som växlar mellan jazz, mingel, heta drömmar och disk, gräl, otrohet och likgiltighet. I filmen fick man se relationsproblemen från båda parter och man kunde välja sin favorit, eller att se på det helt opartiskt. Man får se hur irritation växer till avundsjuka och desperation och ett förhållande som började lyckligt med en ljus framtid blir till ett svart hål, en nedåtgående spiral. En snyftfilm, medtag näsduk.
Elin
Elin rankar sina favoriter:
1: Candy (med Heath Ledger och Abbie Cornish)
2: Pride and prejudice (Kirah Knightley och Matthew Macfadyen)
3: Revolutionary road (Kate Winslet och Leonardo Di Caprio)
"Candy" handlar om hur drogerna för samman två människor och gör livet underbart en tid, för att sedan förstöra allt. Filmen ger en mångsidig bild av vad drogerna gör med en människa, och hur drogernas paradis snabbt förvandlas till ett helvete för missbrukaren. Den slutar på ett helt oväntat sätt, och när eftertexterna började rulla satt jag där helt handfallen, arg, besviken och ställd. Det som stärkte det tragiska i filmen är att en av huvudrollerna spelas av Heath Ledger, som nåt år innan jag såg filmen helt oväntat hade dött av en överdos sömntabletter. Det är mer än en film, det är verklighet.
"Pride and Prejudice" är så romantisk så det finns inte. Knightley gör ett fantastiskt skådespeleri mot en stilig motspelare. Ett vackert kostymdrama med oväntade svängar i handlingen. Gjorde inga djupdykningar i mitt sinne, men den spädde verkligen på prinsessdrömsfantasier om den "rätte" och hur allt, mitt i kaoset, alltid ordnar sig till det bästa.
"Revolutionary road" skildrar en 50talsmiljö som växlar mellan jazz, mingel, heta drömmar och disk, gräl, otrohet och likgiltighet. I filmen fick man se relationsproblemen från båda parter och man kunde välja sin favorit, eller att se på det helt opartiskt. Man får se hur irritation växer till avundsjuka och desperation och ett förhållande som började lyckligt med en ljus framtid blir till ett svart hål, en nedåtgående spiral. En snyftfilm, medtag näsduk.
Elin
5 kommentarer:
revolutionary road var inget vidare. lite respons för att jag stöttar din blogg tack :O
Hm, ja den är rätt långsam, men rollprestationen är strålande. Lite för lite "car-wash" och blingbling för din smak kanske?
;D
tycker du att jag är dum? (:
Nej. Tycker du?
nej men det verkade som du tyckte det :P men jag är nog rätt korkad jämfört med dig :)
Skicka en kommentar