Antagen!

Det du nu kommer läsa kommer du vid första anblicken inte att tro på. Du kommer först stirra på raderna och börja fundera om det blivit något allvarligt missförstånd, eller om någon försöker blåsa dig. Sen börjar det långsamt gå upp för dig; det är verkligt. För att vara riktigt säker läser du igenom det en gång till och inser att, ja-a. Det är sant. Så var det iallafall för mig när jag fick brevet där det stod att Elin Johansson, Ms Bonde SvenssonSvensson, har gjort det. Det jag längst inne i maggropen inte trodde skulle hända har hänt, -jag fick stipendiet! Skrattet bubblade och ögonen svämmade över. Herregud, jag fick det.

Förra veckan hade jag blivit kallad på intervju den 25 april. Åh, skönt, tänkte jag. Då skulle jag alltså ha dryga tre veckor på mig att samla mig och tänka igenom allt. Trodde jag alltså. Två dagar senare fick jag ett nytt brev från SSB om att datumet i det förra brevet var felaktigt, jag skulle på intervju redan veckan därpå. -okay, no time for chillin. Mamma bokade resa och fixade och grejade och på fredagen bar det av! Mamma hade varit i Åbo dagen innan och kom och mötte mig i Helsingfors på Skatudden där båten lade till. Sedan följde hon mig till Simonsgatan 8 i Forum där intervjun skulle genomföras. Konstigt nog kände jag mig inte ett dugg nervös. Det enda problemet var att jag plötsligt fick väldigt svårt att andas. Gick och flåsade och kände mig som en annan porrgubbe. Detta perversa beteende avtog lagom tills att jag kom upp till våning 5, där jag steg ur hissen och gick in i något slags samlingsrum. Där satt en av mina "medtävlare". Riktigt trevlig tjej. Kändes lite underligt bara att man kan sitta och prata hur avslappnat som helst med en konkurrent. Sedan kom hon tredje till samlingsrummet. Hon var från Vasa och var också trevlig. Vi tre satt och småpratade och efter en stund kom en dam och visade oss in till rummet där finalen ägde rum.
Intervjun kändes inte helt misslyckad, men jag kände mig ganska depressiv, jag var helt säker på att jag inte skulle komma in. Mina gruppkompisar var båda väldigt intelligenta, verbala och trevliga, så det kändes omöjligt att jag skulle bli vald. Samanlagt var det 12 ungdomar som blev inkallade på intervju, 3 per grupp.

Nåja, jag känner att jag har pratat bort mig själv, första inlägget borde kanske vara kort och "fångande" liksom, men jag tar det i nästa inlägg.

ELIN